Idag var pappas begravning. Efter begravningsgudstjÀnsten i Stora Kopparbergs kyrka i Falun hölls en minnesstund pÄ KristinegÄrden (eftersom vi inte fick plats pÄ den mer nÀrliggande MariagÄrden). Under minnesstunden valde jag att sÀga nÄgra ord, vilka jag dÀr och dÄ föreslog skulle ses mer som publik sjÀlvterapi Àn ett tal. Men det var förstÄs ett tal. Det var bÄde och, för det var nÀmligen ett tal jag skrivit till mig sjÀlv. Ord jag i första hand behövde sÀga till mig sjÀlv och som först i andra hand var riktade till övriga sörjande. För denna egoistiska handling bad jag om ursÀkt pÄ KristinegÄrden och jag gör det igen hÀr men jag Ängrar det inte.
För den intresserade, var det ungefÀr det hÀr jag sa till mig sjÀlv och de andra gÀsterna: