Posts Tagged: HQ

Är vĂ€sentlighet alltid vĂ€sentligt?

11 Apr 12 — / in Swedish — No comments

I det senaste numret av Balans (2012:4 sidorna 40-41) stĂ€ller jag under rubriken “Redovisningen kan bli fel trots att revisorer gör rĂ€tt” frĂ„gan om vĂ€sentlighet, sĂ„ som det Ă€r definierat idag, alltid Ă€r vĂ€sentligt? Det frĂ„gan syftar pĂ„ Ă€r de slutsatser som Christensen et al.1 drar av att krav pĂ„ revisionen i form av vĂ€sentlighetsbelopp Ă€r högre (beloppen lĂ€gre) Ă€n den inneboende osĂ€kerhet som finns i redovisningen. I förlĂ€ngningen kan man frĂ„ga sig om det betyder att revisorn Ă€r pĂ„ vĂ€g att bli irrelevant. Visserligen tycks det rimligt att ju mer möjligheterna minskar för revisorn att hitta fel, desto mindre relevant blir revisorn. Men det betyder förstĂ„s inte att revisorn inte tillför nĂ„got vĂ€rde. TvĂ€rtom torde behovet av revisorn, nĂ„gon som granskar siffrorna, öka nĂ€r osĂ€kerheten i redovisningen blir större.

Problemet med att revisorns möjlighet att finna alla fel minskar (genom att redovisningen blir komplexare) Àr enligt min mening istÀllet att det pÄverkar förtroendet för revisorn. FörvÀntningarna pÄ revisorn Àr, och kommer nog fortsÀtta att vara, att revisorn ska finna alla fel (trots att det torde vara en omöjlighet under de bÀsta av förutsÀttningar). Dock Àr det i precis i det hÀr sammanhanget vÀsentlighetsbegreppet blir som mest relevant och intressant. SÄ lÀnge revisorn finner alla vÀsentliga fel, dvs. fel vars kÀnnedom skulle pÄverkat en investerares beslut, torde nÀmligen de flesta vara nöjda.

Vad kan dÄ göras? Att Àndra definitionen av vÀsentlighet2 skulle med ett Alexanderhugg lösa de motsÀttningar som redogörs för i artikeln mellan revisorers vÀsentlighetsnivÄer och redovisningens osÀkerhet. Det skulle dock inte lösa problemen med revisionens legitimitet. För det mÄste en (eller fler) av tre saker intrÀffa:

  1. Revisorns rapportering mÄste nyanseras pÄ sÄ vis att den kan spegla osÀkerheten i revisionen. DÀr revisionen inte kan uttala sig om med rimlig sÀkerhet om att revisionen funnit alla vÀsentliga fel, bör den heller inte göra det.
  2. Redovisningsreglerna mÄste Àndras sÄ att osÀkerheten i redovisningen kommer ner pÄ nivÄer som revisorn kan uttala sig om med rimlig sÀkerhet att alla vÀsentliga fel Àr funna.
  3. FörvÀntningarna pÄ revisionen mÄste förÀndras. Men efter +40 Är3 med revisionens förvÀntningsgap ska vi kanske inte hoppas allt för mycket pÄ den lösningen.

Avslutningsvis vill jag poĂ€ngtera att min artikel i första hand Ă€r en kommentar pĂ„ Christensen med kollegors artikel och i andra hand dess applicerbarhet pĂ„ HQ-fallet. I vilken utstrĂ€ckningen HQ, HQ:s revisorer, Finansinspektionen och RevisorsnĂ€mnden gjort rĂ€tt eller fel kan jag inte sĂ€ga mycket om och försöker dĂ€rför att inte uttrycka nĂ„gon stĂ„ndpunkt om detta. Mitt resonemang bygger pĂ„ att vi ponerar att, framför allt, Finansinspektionen och RevisorsnĂ€mnden bĂ„da har rĂ€tt–vilket i sig kanske kan tyckas vara ett kontroversiellt antagande. Givet detta antagande stĂ€ller jag mig sedan frĂ„gan hur vi kan förstĂ„ den uppkomna situationen och vad den förstĂ„elsen fĂ„r för konsekvenser. Vad som Ă€r rĂ€tt, fel, verkligt och overkligt hĂ€r i vĂ€rlden Ă€r inte trivialt att komma överens om. Det Ă€r bland annat dĂ€rför vi har domstolar och organisationer som Finansinspektionen och RevisorsnĂ€mnden. DĂ€rför tycker jag inte att det Ă€r en alltför galen tanke att, Ă„tminstone som en arbetshypotes, definitionsmĂ€ssigt utgĂ„ frĂ„n att bĂ„de Finansinspektionen och RevisorsnĂ€mnden har rĂ€tt.

.

  1. Christensen, B., Glover, S. & Wood, D., “Extreme Estimation Uncertainty in Fair Value Estimates: Implications for Audit Assurance”. Auditing: A Journal of Practice and Theory. (Accepterad för publicering.) ↩
  2. Se t ex ESMA:s “Consultation on Considerations of materiality in financial reporting”. ↩
  3. Humphrey, C., Moizer, P. & Turley, S., (1992). “The audit expectations gap – Plus ca change, plus vest la meme chose?” Critical Perspectives of Accounting, 3(2). ↩
Share & Comment

Revisionsboken.se citerad i Balans

9 Nov 11 — / in Swedish — No comments

Under rubriken “Riskbedömningen blir allt viktigare” citeras mitt blogginlĂ€gg “Ett misslyckande för IFRS” pĂ„ följande vis pĂ„ sidan 7 i Balans nummer 11/2011:

Thomas Carrington, lektor i revision vid Uppsala universitet, menar att som regelsystemet och International Financial Reporting Standards (IFRS) ser ut i dag har vi inga garantier för att vi inte fÄr ett nytt HQ. Det Àr förstÄs fullt möjligt att RevisorsnÀmnden har fel i sin bedömning av Dyrefors revisionsinsats. Men om nÀmnden har rÀtt, och om Finansinspektionen har rÀtt i att tradingportföljen var kraftigt övervÀrderad, fÄr vi helt enkelt finna oss i att den hÀr typen av situationer kan komma att uppstÄ igen, sÀger han.

Fars generalsekreterare Dan BrĂ€nnström delar Thomas Carringtons syn…

NĂ„gra reflektioner:

1. Jag har verkligen inget emot att bli kallad lektor i revision. Min officiella titel Àr dock lektor i företagsekonomi. Universitetslektor om man ska vara petig.
2. Kul att Fars generalsekreterare delar min syn och inte tvĂ€rt om 😉1
3. Min text Àr bÀttre i deras version. Gillar hur de stÀdat upp mitt sprÄk. (JÀmför med originaltexten nedan.)
4. Som sÄ ofta i tryckt media saknas sjÀlva referensen/url-en. Men det Àr ok. Google lÀr ju peka den intresserade lÀsaren till originaltexten (eller hit!).

“Ett misslyckande för IFRS” publicerades ursprungligen pĂ„ www.revisionsboken.se/2011/10/19/ett-misslyckande-for-ifrs/ den 19 oktober 2011. Texten Ă„terges nedan i sin helhet.

Ett misslyckande för IFRS?

Eller för Finansinspektionen? Eller för RevisorsnĂ€mnden? För de kan inte alla ha rĂ€tt. Eller kan de? Bakgrunden till de hĂ€r frĂ„gorna Ă€r RevisorsnĂ€mndens (RN) meddelade tidigare idag (18 oktober 2011) att–med undantag för nĂ„gra mindre dokumentationsmissar–fria HQ:s revisor Johan Dyrefors frĂ„n de misstankar Finansinspektionen (FI) riktat mot honom.

FI har anklagat Dyrefors för att inte ha fullgjort de skyldigheter som lagen krÀver genom att inte reagera pÄ att HQ Banks tradingportfölj var kraftigt övervÀrderad. RN menar emellertid att revisorn inte kan lastas för eventuella redovisningsfel eftersom han i allt vÀsentligt följt god revisionssed. Detta föranleder Dagens Industri (Di) att frÄga Peter Strömberg, chef för RN:

Hur kan sÄ stora tradingförluster vara osynliga i Ärsredovisningen utan att revisorn har gjort nÄgot fel?

Det han sÀger Àr att vid revisionen sÄ fanns det inte sÄ stora tradingförluster. De gÄr ju bÄde upp och ner. Vad vi ska göra som revisorsnÀmnd Àr att vi ska pröva revisionsinsatsen och vi kan inte kritisera en revisor om det inte Àr otvetydig fastslaget att han har gjort fel. Det Àr vi som har bevisbördan för det.2

Det Àr möjligt att det Àr ett avsteg frÄn best practice, men det Àr inte det vi ska titta pÄ utan vi ska se pÄ huruvida det finns vÀsentliga fel i hur han har uppfattat redovisningsfrÄgorna och det har vi inte kunnat se att han har gjort.

HĂ€r finns det anledning att stanna upp och begrunda vĂ€sentlighetsbegreppet lite nĂ€rmare. Enligt revisionsstandard Ă€r [i]nformation [
] vĂ€sentlig om ett utlĂ€mnande eller en felaktighet kan pĂ„verka de beslut som anvĂ€ndaren fattar pĂ„ basis av informationen i de finansiella rapporterna. Graden av vĂ€sentlighet beror pĂ„ postens eller felets storlek och pĂ„ omstĂ€ndigheterna kring utelĂ€mnandet eller felet. VĂ€sentlighet Ă€r dĂ€rför mer en frĂ„ga om en tröskelnivĂ„ Ă€n en grundlĂ€ggande kvalitativ egenskap som informationen mĂ„ste ha för att vara av vĂ€rde. VĂ€sentlighetsbelopp Ă€r sĂ„ledes inte nĂ„got som en revisor bestĂ€mmer utan nĂ„got som revisorn försöker göra sig en uppskattning av. Hur en investerare skulle agera om hon eller han kĂ€nde till ett tĂ€nkt fel pĂ„ X kronor Ă€r ett exempel pĂ„ den typ av frĂ„gor en revisor bör stĂ€lla sig nĂ€r hon eller han sĂ€tter de vĂ€sentlighetsnivĂ„er som ska vĂ€gleda designen av–graden av precision pÄ–revisionen. I praktiken anvĂ€nder sig revisorn ofta av olika former av nyckeltal för att sĂ€tta vĂ€sentlighetsnivĂ„er eftersom “hur skulle en investerare agera?” i olika situationer Ă€r en frĂ„ga som Ă€r omöjlig att svara pĂ„ innan de olika situationerna har uppstĂ„tt. Konstateras kan hur som helst att RN inte finner anledning att ifrĂ„gasĂ€tta revisorns bedömning av vad som Ă€r vĂ€sentligt i detta fall.

Men, för att parafrasera Di, “hur kan sĂ„ stora tradingförluster” inte vara vĂ€sentliga? Svaret Ă€r förmodligen sĂ„ enkelt att de faktiskt Ă€r vĂ€sentliga. Men, som RN argumenterar, sĂ„ var förlusterna inte sĂ„ stora nĂ€r revisorn gjorde sin granskning. En annan komplicerande faktor Ă€r att Ă€ven om vĂ€sentlighet bör definieras utifrĂ„n anvĂ€ndarperspektivet sĂ„ kan revisorn knappast tvingas arbeta med vĂ€sentlighetsnivĂ„er som Ă€r lĂ€gre Ă€n den inneboende volatilitet som finns i redovisningen. Det vill sĂ€ga, hur ska revisorn med nĂ„gon som helst sĂ€kerhet kunna uttala sig om en tillgĂ„ngs vĂ€rde inom ett spann pĂ„ sĂ€g +/- 5 procent om den inneboende osĂ€kerheten i vĂ€rderingen Ă€r högre Ă€n sĂ„. Denna problematik gĂ€ller i varierande omfattning för i princip alla tillgĂ„ngar dĂ€r det saknas en likvid marknad. Med andra ord, vi kan inte klandra revisorn för att IFRS leder till stora svĂ€ngningar i vĂ€rdet pĂ„ en tradingportfölj. Ur det perspektivet skulle man kunna hĂ€vda att det intrĂ€ffade inte Ă€r ett revisions- eller kanske ens ett redovisningsmisslyckande, utan ett misslyckande för IFRS.

Det Àr förstÄs fullt möjligt att RN har fel i sin bedömning av Dyrefors revisionsinsats. Men om de har rÀtt, och FI har rÀtt i att tradingportföljen var kraftigt övervÀrderad, dÄ fÄr vi helt enkelt finna oss i att den hÀr typen av situationer kan komma att uppstÄ igen. Och det kanske ocksÄ Àr meningen. I samband med FASB och IASB:s utveckling av ett nytt, gemensamt konceptuellt ramverk noterar de nÀmligen att:

In considering the issues related to 
 reliability, as well as standard-setters’ experience with assessing reliability, the boards observed the existence of a variety of notions of what the concept means. For example, some constituents focus on verifiability to the virtual exclusion of the faithful representation aspect of reliability (FASB, 2006, Par. BC2.26).

IstÀllet för att försöka fÄ redovisningens intressenter att förstÄ hur FASB och IASB menar att innebörden i begreppet reliability ska förstÄs valde de bÄda standardsÀttarna att helt enkelt byta ut begreppet mot faithful representation eftersom further efforts to explain what reliability means did not seem likely to be productive (FASB, 2006, Par. BC2.27).

Mot en sÄdan bakgrund kanske det inte Àr sÄ konstigt om revisorns jobb har blivit svÄrare pÄ senare tid.

  1. 1. Se Ă€ven bildtexten som lyder: En stor del av turbulensen kring HQ kan hĂ€rledas till IFRS. Det menar Thomas Carrington, universitetslektor i Uppsala. Han fĂ„r medhĂ„ll av Fars generalsekreterare Dan BrĂ€nnström. ↩
  2. 2. Mot bakgrund av att revisorn i det hĂ€r fallet fick en erinran för bristfĂ€llig dokumentation, betyder det att en slutsats som kan dras frĂ„n det hĂ€r uttalandet Ă€r att en revisor som slarvar med dokumentationen har större möjligheter att slippa (allvarliga) pĂ„följder frĂ„n RN Ă€n en revisor som dokumenterar sina fel? ↩
Share & Comment