Under rubriken “Riskbedömningen blir allt viktigare” citeras mitt blogginlĂ€gg “Ett misslyckande för IFRS” pĂ„ följande vis pĂ„ sidan 7 i Balans nummer 11/2011:
Thomas Carrington, lektor i revision vid Uppsala universitet, menar att som regelsystemet och International Financial Reporting Standards (IFRS) ser ut i dag har vi inga garantier för att vi inte fÄr ett nytt HQ. Det Àr förstÄs fullt möjligt att RevisorsnÀmnden har fel i sin bedömning av Dyrefors revisionsinsats. Men om nÀmnden har rÀtt, och om Finansinspektionen har rÀtt i att tradingportföljen var kraftigt övervÀrderad, fÄr vi helt enkelt finna oss i att den hÀr typen av situationer kan komma att uppstÄ igen, sÀger han.
Fars generalsekreterare Dan BrĂ€nnström delar Thomas Carringtons syn…
NĂ„gra reflektioner:
1. Jag har verkligen inget emot att bli kallad lektor i revision. Min officiella titel Àr dock lektor i företagsekonomi. Universitetslektor om man ska vara petig.
2. Kul att Fars generalsekreterare delar min syn och inte tvĂ€rt om đ
3. Min text Àr bÀttre i deras version. Gillar hur de stÀdat upp mitt sprÄk. (JÀmför med originaltexten nedan.)
4. Som sÄ ofta i tryckt media saknas sjÀlva referensen/url-en. Men det Àr ok. Google lÀr ju peka den intresserade lÀsaren till originaltexten (eller hit!).
“Ett misslyckande för IFRS” publicerades ursprungligen pĂ„ www.revisionsboken.se/2011/10/19/ett-misslyckande-for-ifrs/ den 19 oktober 2011. Texten Ă„terges nedan i sin helhet.
Ett misslyckande för IFRS?
Eller för Finansinspektionen? Eller för RevisorsnĂ€mnden? För de kan inte alla ha rĂ€tt. Eller kan de? Bakgrunden till de hĂ€r frĂ„gorna Ă€r RevisorsnĂ€mndens (RN) meddelade tidigare idag (18 oktober 2011) attâmed undantag för nĂ„gra mindre dokumentationsmissarâfria HQ:s revisor Johan Dyrefors frĂ„n de misstankar Finansinspektionen (FI) riktat mot honom.
FI har anklagat Dyrefors för att inte ha fullgjort de skyldigheter som lagen krÀver genom att inte reagera pÄ att HQ Banks tradingportfölj var kraftigt övervÀrderad. RN menar emellertid att revisorn inte kan lastas för eventuella redovisningsfel eftersom han i allt vÀsentligt följt god revisionssed. Detta föranleder Dagens Industri (Di) att frÄga Peter Strömberg, chef för RN:
Hur kan sÄ stora tradingförluster vara osynliga i Ärsredovisningen utan att revisorn har gjort nÄgot fel?
Det han sÀger Àr att vid revisionen sÄ fanns det inte sÄ stora tradingförluster. De gÄr ju bÄde upp och ner. Vad vi ska göra som revisorsnÀmnd Àr att vi ska pröva revisionsinsatsen och vi kan inte kritisera en revisor om det inte Àr otvetydig fastslaget att han har gjort fel. Det Àr vi som har bevisbördan för det.
Det Àr möjligt att det Àr ett avsteg frÄn best practice, men det Àr inte det vi ska titta pÄ utan vi ska se pÄ huruvida det finns vÀsentliga fel i hur han har uppfattat redovisningsfrÄgorna och det har vi inte kunnat se att han har gjort.
HĂ€r finns det anledning att stanna upp och begrunda vĂ€sentlighetsbegreppet lite nĂ€rmare. Enligt revisionsstandard Ă€r [i]nformation [âŠ] vĂ€sentlig om ett utlĂ€mnande eller en felaktighet kan pĂ„verka de beslut som anvĂ€ndaren fattar pĂ„ basis av informationen i de finansiella rapporterna. Graden av vĂ€sentlighet beror pĂ„ postens eller felets storlek och pĂ„ omstĂ€ndigheterna kring utelĂ€mnandet eller felet. VĂ€sentlighet Ă€r dĂ€rför mer en frĂ„ga om en tröskelnivĂ„ Ă€n en grundlĂ€ggande kvalitativ egenskap som informationen mĂ„ste ha för att vara av vĂ€rde. VĂ€sentlighetsbelopp Ă€r sĂ„ledes inte nĂ„got som en revisor bestĂ€mmer utan nĂ„got som revisorn försöker göra sig en uppskattning av. Hur en investerare skulle agera om hon eller han kĂ€nde till ett tĂ€nkt fel pĂ„ X kronor Ă€r ett exempel pĂ„ den typ av frĂ„gor en revisor bör stĂ€lla sig nĂ€r hon eller han sĂ€tter de vĂ€sentlighetsnivĂ„er som ska vĂ€gleda designen avâgraden av precision pĂ„ârevisionen. I praktiken anvĂ€nder sig revisorn ofta av olika former av nyckeltal för att sĂ€tta vĂ€sentlighetsnivĂ„er eftersom âhur skulle en investerare agera?â i olika situationer Ă€r en frĂ„ga som Ă€r omöjlig att svara pĂ„ innan de olika situationerna har uppstĂ„tt. Konstateras kan hur som helst att RN inte finner anledning att ifrĂ„gasĂ€tta revisorns bedömning av vad som Ă€r vĂ€sentligt i detta fall.
Men, för att parafrasera Di, âhur kan sĂ„ stora tradingförlusterâ inte vara vĂ€sentliga? Svaret Ă€r förmodligen sĂ„ enkelt att de faktiskt Ă€r vĂ€sentliga. Men, som RN argumenterar, sĂ„ var förlusterna inte sĂ„ stora nĂ€r revisorn gjorde sin granskning. En annan komplicerande faktor Ă€r att Ă€ven om vĂ€sentlighet bör definieras utifrĂ„n anvĂ€ndarperspektivet sĂ„ kan revisorn knappast tvingas arbeta med vĂ€sentlighetsnivĂ„er som Ă€r lĂ€gre Ă€n den inneboende volatilitet som finns i redovisningen. Det vill sĂ€ga, hur ska revisorn med nĂ„gon som helst sĂ€kerhet kunna uttala sig om en tillgĂ„ngs vĂ€rde inom ett spann pĂ„ sĂ€g +/- 5 procent om den inneboende osĂ€kerheten i vĂ€rderingen Ă€r högre Ă€n sĂ„. Denna problematik gĂ€ller i varierande omfattning för i princip alla tillgĂ„ngar dĂ€r det saknas en likvid marknad. Med andra ord, vi kan inte klandra revisorn för att IFRS leder till stora svĂ€ngningar i vĂ€rdet pĂ„ en tradingportfölj. Ur det perspektivet skulle man kunna hĂ€vda att det intrĂ€ffade inte Ă€r ett revisions- eller kanske ens ett redovisningsmisslyckande, utan ett misslyckande för IFRS.
Det Àr förstÄs fullt möjligt att RN har fel i sin bedömning av Dyrefors revisionsinsats. Men om de har rÀtt, och FI har rÀtt i att tradingportföljen var kraftigt övervÀrderad, dÄ fÄr vi helt enkelt finna oss i att den hÀr typen av situationer kan komma att uppstÄ igen. Och det kanske ocksÄ Àr meningen. I samband med FASB och IASB:s utveckling av ett nytt, gemensamt konceptuellt ramverk noterar de nÀmligen att:
In considering the issues related to ⊠reliability, as well as standard-settersâ experience with assessing reliability, the boards observed the existence of a variety of notions of what the concept means. For example, some constituents focus on verifiability to the virtual exclusion of the faithful representation aspect of reliability (FASB, 2006, Par. BC2.26).
IstÀllet för att försöka fÄ redovisningens intressenter att förstÄ hur FASB och IASB menar att innebörden i begreppet reliability ska förstÄs valde de bÄda standardsÀttarna att helt enkelt byta ut begreppet mot faithful representation eftersom further efforts to explain what reliability means did not seem likely to be productive (FASB, 2006, Par. BC2.27).
Mot en sÄdan bakgrund kanske det inte Àr sÄ konstigt om revisorns jobb har blivit svÄrare pÄ senare tid.
