Fredlöshet.
Vikingatiden/Tidig medeltid: “Vid allvarligare brott var det vanligaste straffet fredlöshet, vilket innebar att den dömde miste sitt rättsliga skydd. Ofta kombinerades straffet med förlust av lösöre. Var och en hade tillåtelse att döda eller misshandla en fredlös var och när som helst. Fredlöshet kan således kallas en legaliserad rätt till blodshämnd, som dessutom underlättades av att det var belagt med höga böter att på något sätt hjälpa en fredlös” (Charpentier Ljungqvist 2015, s. 143-144).