Tiden direkt innan jul och de första arbetsdagarna pÄ det nya Äret har varit extremt undervisningsintensiva. FrÀmst har jag varit engagerad i seminarieverksamhet pÄ de tvÄ stora redovisningskurserna pÄ A- och B-nivÄn. Morgon till kvÀll har det varit en strid ström av studenter som passerat mitt rum för att presentera sina alster. I grund och botten föredrar jag seminarier framför förelÀsningar. Entusiasmen och engagemanget Àr generellt betydligt intensivare i mindre grupper dÀr studenterna dessutom Àr delaktiga och inte enbart passiva Ähörare. Problemet Àr snarast mitt engagemang. NÀr man hör svaret pÄ en viss frÄga för femtonde gÄngen och försöker komma ihÄg om man redan gjort den kommentaren om de obeskattade reserverna dÄ kan det vara svÄrt att se intresserad ut.
PÄ det stora hela Àr denna undervisningsintensiva period dock bara av godo. För det första sÄ har den varit ett utmÀrkt sÀtt för mig för mig att komma in i rutiner och arbetssÀtt hÀr i Uppsala. För det andra sÄ har det fÄtt mig att bli riktigt sugen pÄ forskning igen. Undervisning Àr kul men inte sÄ kul. Förhoppningsvis hinner jag fÄ en del gjort under vÄren men denna termin Àr tuff med nÀra pÄ 200% undervisning och allt pÄ nya kurser. Jag fÄr lÀngta till vÄren dÄ jag dels kommer undervisa pÄ halvfart och dels har hunnit skaffa mig vÀrdefull erfarenhet av de aktuella kurserna. Till alla som frÄgat om saker och ting förÀndras i och med disputationen sÄ Àr svaret ja, det Àr ett annat liv. Men kanske inte som frÄgestÀllarna tÀnkt sig det.