Fredlöshet.
Vikingatiden/Tidig medeltid: “Vid allvarligare brott var det vanligaste straffet fredlöshet, vilket innebar att den dömde miste sitt rĂ€ttsliga skydd. Ofta kombinerades straffet med förlust av lösöre. Var och en hade tillĂ„telse att döda eller misshandla en fredlös var och nĂ€r som helst. Fredlöshet kan sĂ„ledes kallas en legaliserad rĂ€tt till blodshĂ€mnd, som dessutom underlĂ€ttades av att det var belagt med höga böter att pĂ„ nĂ„got sĂ€tt hjĂ€lpa en fredlös” (Charpentier Ljungqvist 2015, s. 143-144).