Det sĂ€gs att en av Steve Jobs största talanger var det âreality distortion fieldâ han omgavs av. Detta lĂ„ter som nĂ„got negativt men om man lĂ€ser Walter Isaacsons biografi om Jobs (eller som jag, kortversionen i Harvard Business Review) framgĂ„r det att de som utsatts för detta âfĂ€ltâ oftast tycks ha sett det som en positiv egenskap. Och det Ă€r bra. För mĂ„nga ledande revisorer omges Ă€ven de av ett âreality distortion fieldâ. Exempel pĂ„ detta hĂ€mtar jag frĂ„n tvĂ„ olika anföranden av tvĂ„ av branschens ledande företrĂ€dare som jag hade förmĂ„nen att lyssna till igĂ„r kvĂ€ll. I dessa anföranden nĂ€mnde den ena Big 6. Den andra nĂ€mnde Big 7. BĂ„da gjorde det i sammanhang dĂ€r jag hade förvĂ€ntat mig att de istĂ€llet skulle sagt Big 4. Detta Ă€r inget mindre Ă€n fantastiskt eftersom mycket av den kritik som riktats mot branschen har handlat just om koncentration, bristande konkurrens och âproblemetâ Big 4. Men det problemet Ă€r alltsĂ„ löst nu. Revisorer Ă€r roliga.
Som forskare förbehĂ„ller jag mig – och har alltid förbehĂ„llit mig – rĂ€tten att vara kritisk mot branschen. FöregĂ„ende exempel kan ses som en sĂ„dan kritik. Men precis som det positiva med Steve Jobs âreality distortion fieldâ inte var att fĂ„ folk att se saker pĂ„ ett nytt (hans) sĂ€tt utan att ocksĂ„ fĂ„ dem att tro pĂ„ att det som de tidigare trott var omöjligt faktiskt Ă€r möjligt tror jag det ligger nĂ„got djupare bakom talet om Big 6/7. Genom att bjuda in nummer fem, sex och sju ger Big 4 dem en plats vid bordet vilket i sin tur inte bara ger dessa byrĂ„er en möjlighet att vĂ€xa in i Big 6/7 rollen utan Ă€ven skapar en förvĂ€ntan om att de ska leva upp till den rollen. Det Ă€r positivt.
Sedan 2008 har jag varit exekutiv ledamot för Revisionsakademin. Innan det var jag Revisionsakademins stipendiat frÄn Är 2003. Efter nio Är med Revisionsakademin Àr det emellertid nu dags för mig att tacka och lÀmna stafettpinnen vidare till min (Ànnu inte utsedda) eftertrÀdare.1 Med tanke pÄ detta och allt som Revisionsakademin gjort för den svenska revisionsforskningen (och mig personligen) kÀnns det dÀrför ocksÄ rÀtt att hÀr fokusera pÄ det positiva. Och den kanske mest positiva observationen jag gjort under Ären med Revisionsakademin, ibland med förvÄning men alltid med glÀdje, Àr hur revisorer, speciellt i ledande positioner, engagerar sig i och bekymrar sig för frÄgor som det vÀxande revisions- och granskningssamhÀllet, hur ökade krav pÄ ansvarighet trÀnger ut ansvarsfullhet, osv.
Det kÀnns bra att beslutet att lÀmna min post som exekutiv ledamot Àr fattat och att det nu Àr offentligt. Samtidigt kommer jag förstÄs sakna Revisionsakademin och, framförallt, dess tvÄ Ärliga möten. Jag har lÀrt mig otroligt mycket under de hÀr Ären inte bara om revision och redovisning utan Àven om hur de slipade damer och herrar som utgör akademins ledamöter (vilka inte alla Àr revisorer) navigerar bakom och framför kulisserna för att fÄ saker gjorda. Jag kommer att sakna de mÀnniskor jag lÀrt kÀnna i revisionsakademin, vilka jag nu sannolikt inte kommer trÀffa lika ofta. För revisorer Àr roliga.
Att revisorer Àr roliga visste jag visserligen redan frÄn min karriÀr som revisorsassistent i fotbollslaget Andersen Donkies. Det skulle nÀmligen varit lÀtt att tjÀna pengar pÄ Donkies om det gÄtt att spela pÄ ett Arthur Andersen-EuropamÀsterskap i fotboll. Donkies morgonmatcher höll alltid Berlinklass! DÀrefter sjönk emellertid kvaliteten i takt med den ofrÄnkomliga tillnyktring som följer av att springa fram och tillbaka efter en boll. Nu var jag visserligen mÄlvakt. Men i princip.
En annan princip – och den hĂ€r försöker jag leva efter – Ă€r att hĂ„lla mitt ord. Det hĂ€r blogginlĂ€gget Ă€r emellertid tyvĂ€rr ett avsteg frĂ„n den principen. En av akademins ledamöter frĂ„gade nĂ€mligen mig gĂ„ng pĂ„ gĂ„ng efter gĂ„rdagens möte vad han skulle blogga om i morgon. Jag hade inget bra svar pĂ„ det sĂ„ istĂ€llet svarade jag att jag visserligen inte skulle blogga i morgon men att jag visste vad jag skulle blogga om – om jag skulle blogga. Och nu har jag skrivit ett blogginlĂ€gg. Hm. Kanske var dock – nu nĂ€r jag tĂ€nker pĂ„ det – hans syfte med bloggpratandet inte sĂ„ mycket att fĂ„ uppslag till vad han skulle skriva om utan ett sĂ€tt att fĂ„ mig att ta upp bloggandet igen. SĂ„ledes kanske jag inte bör kĂ€nna mig skyldig till ett principbrott utan istĂ€llet som ett offer för hans âreality distortion fieldâ. Vem vet. Revisorer Ă€r roliga.
- 1. Anledningen till att jag slutar Ă€r att jag har allt för mĂ„nga projekt som konkurrerar om min uppmĂ€rksamhet. Det gör att jag anser att jag inte lĂ€ngre har den tid och energi som krĂ€vs för att pĂ„ ett konstruktivt sĂ€tt driva Revisionsakademins frĂ„gor framĂ„t och ta de nya initiativ som krĂ€vs för att Revisionsakademin fortsatt ska spela den ledande roll akademin har nĂ€r det gĂ€ller att verka för kunskapsförsörjning och kunskapsutveckling inom revision, redovisning och sammanhörande omrĂ„den.  â©