“En person som utförde minst en timmes arbete under referensveckan eller hade en pågående anställning räknas som sysselsatt. Personer som deltar i vissa arbetsmarknadspolitiska åtgärder räknas också som sysselsatta” (ekonomifakta.se).
Kan sysselsättningsgrad vara Sveriges mest meningslösa statistiska begrepp? Jag tror vi kan utgå från att alla friska icke sysselsatta personer (N.B. enligt den här definitionen) har gjort ett aktivt val att inte vara sysselsatta.
Tiden direkt innan jul och de första arbetsdagarna på det nya året har varit extremt undervisningsintensiva. Främst har jag varit engagerad i seminarieverksamhet på de två stora redovisningskurserna på A- och B-nivån. Morgon till kväll har det varit en strid ström av studenter som passerat mitt rum för att presentera sina alster. I grund och botten föredrar jag seminarier framför föreläsningar. Entusiasmen och engagemanget är generellt betydligt intensivare i mindre grupper där studenterna dessutom är delaktiga och inte enbart passiva åhörare. Problemet är snarast mitt engagemang. När man hör svaret på en viss fråga för femtonde gången och försöker komma ihåg om man redan gjort den kommentaren om de obeskattade reserverna då kan det vara svårt att se intresserad ut.
På det stora hela är denna undervisningsintensiva period dock bara av godo. För det första så har den varit ett utmärkt sätt för mig för mig att komma in i rutiner och arbetssätt här i Uppsala. För det andra så har det fått mig att bli riktigt sugen på forskning igen. Undervisning är kul men inte så kul. Förhoppningsvis hinner jag få en del gjort under våren men denna termin är tuff med nära på 200% undervisning och allt på nya kurser. Jag får längta till våren då jag dels kommer undervisa på halvfart och dels har hunnit skaffa mig värdefull erfarenhet av de aktuella kurserna. Till alla som frågat om saker och ting förändras i och med disputationen så är svaret ja, det är ett annat liv. Men kanske inte som frågeställarna tänkt sig det.