Jag har skrivit en debattartikel för det senaste numret av Balans (nr 1, 2011, sid. 42-43). Artikeln skickades dock inte in som ett debattinlägg så jag förlåter alla som har svårt att se vad det är jag debatterar. Det finns dock mycket att debattera i det jag skriver så artikeln bör kanske snarare ses som en uppmaning till debatt än ett inlägg i debatten. Med detta sagt bör jag snabbt skynda att tillägga att jag faktiskt gör några ställningstaganden som jag här vill återge och möjligen förtydliga något.
Min viktigaste ståndpunkt är att jag anser att vi bör nyansera ansvarsdebatten. Självklart skall revisorer (och alla andra för den delen) hållas ansvariga om de bryter mot en regel som leder till att någon annan lider skada. Min ståndpunkt är dock att det inte bara bör vara en fråga om att hålla revisorer (och andra) ansvariga utan att det är lika viktigt – eller till och med viktigare om jag tvingas välja – att stimulera tagande av ansvar. Jag är rädd att för mycket utkrävande av ansvar leder till att för mycket fokus flyttas mot att följa (eller tänja på) regler och att ansvarsfullhet, dvs. ett aktivt ansvarstagande, blir lidande. Det här är inga originella idéer. Men det gör dem inte mindre viktiga.
För det andra ger jag en känga till de tidningsartiklar under hösten som granskat landets revisorer. Det är inte det att jag inte anser att branschen bör granskas. Tvärt om. Ur det perspektivet välkomnar jag de artiklar som skrivits. Mitt problem med artiklarna handlar snarare om att de är skrivna utifrån en journalistisk logik som syftar till att skapa känslor och en vilja att läsa mer snarare än att vrida och vända på dessa mångfacetterade frågor. Jag har svårt att se enkla och självklara lösningar på de frågor som tas upp. Tidningsartikelförfattarna väljer dock att lyfta fram och vinkla fakta på ett vis som får dem att framstå som just detta, enkla och självklara.
Avslutningsvis slår jag ett slag för att vi behöver mer forskning om revision, revisionskvalitet och revisionens effekter. Vi vet så lite bland annat om hur olika former av tillsyn påverkar branschen, vilken nettoeffekten av ett totalförbud för konsulttjänster skulle bli och vad vi bör innefatta i ett revisionsmisslyckande att det för en meningsfull debatt kring detta krävs mer forskning. Här talar jag förstås i egen sak. Men varför inte när föremålet för den debatt som förts i tidningarna (om man nu kan kalla det för en debatt) sammanfaller med det jag och några av mina kollegor ägnar vår tid åt att försöka förstå bättre.
Artikeln finns tillgänglig att läsa via Fars hemsida.
