Vecka 44 kommer enligt planeringen min lärobok om revision till handeln. I väntan på det har jag skapat en webbplats för boken. Syftet med webbplatsen har jag på revisionsboken.se/om-webbplatsen/ sammanfattat på följande vis:
“Skrivprocessen behöver (numer) inte sluta bara för att boken är tryckt. Denna webbplats ger mig möjlighet att informera om nyheter på revisionsområdet och om hur dessa påverkar det som står i boken. Webbplatsen ger mig även möjlighet att förtydliga områden som kanske inte blev precis så som jag tänkt mig och att rätta eventuella fel som smugit sig in i boken. Dessutom är jag inte längre ensam med boken. Du som läsare kan hjälpa till att göra boken bättre. Finner du något som kan förbättras, förtydligas eller som helt enkelt är fel uppmuntrar jag dig att skicka mig ett email eller skriva en kommentar här på webbplatsen! Men sök gärna bland tidigare inlägg på webbplatsen först. Chansen finns att jag eller någon annan redan hunnit göra samma upptäckt.”
Som alltid när man lämnar en text ifrån sig är det förstås lite pirrigt. Vad har jag missat? Har jag fått något om bakfoten? Jag har egentligen inget skäl att oroa mig för svaren på någon av de här frågorna. Men man vet ju aldrig. Från att ha varit mer eller mindre ensam med min text är det nu potentiellt (förhoppningsvis!) hundratals par ögon som kommer nagelfara det jag skrivit. Revisionsboken.se ger således – förutom ett mervärde för bokläsaren – mig ett sätt att hantera nervositeten som alltid följer då jag förvandlas från författare till läsare. Jag kan visserligen inte ändra det som står i boken men på revisionsboken.se jag kan göra tillägg och kommentera den.
