Hi! I'm a lecturer at Stockholm University. My primary research interest is auditing but I also dabble in studies of governance and accounting more generally.

TumblrTwitterFacebook • (more...)

I am also an author of two textbooks in business administration. One is a classic in its area - the constantly "new" Den Nya Affärsredovisningen (The New Business Reporting) - which I was fortunate to join as a co-author from the 18th (!) edition. The second book is a textbook in auditing. The book - which is simply called Revision (Auditing) - is to my knowledge the only up to date textbook in auditing in Swedish aimed at university and college students. The book is also suitable for practicing accountants who wish to put their daily work in a theoretical perspective, and others curious about the phenomenon of auditing.

IFRS – Dilemman och utmaningar


International Financial Reporting Standards (IFRS) fyller 10 år i Sverige 2015. Detta uppmärksammar jag och mina sex medförfattare[1] i boken IFRS – Dilemman och utmaningar. Som namnet antyder ligger fokus på de dilemman och utmaningar, som fortfarande ett decennium senare, kvarstår med den nya standarden. På Studentlitteraturs webbplats presenteras boken så här:

I Sverige har införandet av obligatorisk IFRS för noterade företag varit omdiskuterat. I boken IFRS – Dilemman och utmaningar diskuteras skälen till detta, med användning av såväl författarnas egen som andras forskning. En aspekt av IFRS är att det är principbaserat och kräver bedömningar vid upprättande av finansiella rapporter. Detta kan leda till brist på harmonisering och skapa svårigheter för exempelvis revisorer. Å andra sidan skulle det sannolikt vara svårt att införa strikta redovisningsregler globalt. En annan aspekt av IFRS är att det baseras på en syn på ägande och företagsstyrning som skiljer sig från den som utgör grunden för svenskt näringsliv. Detta avspeglar sig exempelvis i användning av verkligt värde inom IFRS, och i den traditionellt svaga tillsynen i Sverige.

Boken är av intresse för alla de som i praktiken påverkats av införandet av IFRS i Sverige (revisorer, redovisare och användare av redovisning), samt för studenter och forskare med intresse för svensk externredovisning.


  1. Bino Catasús, Gunilla Eklöv Alander och Gustav Johed från Stockholms universitet; Pernilla Lundqvist från KPMG; samt Jan Marton och Emmeli Runesson från Göteborgs universitet.  ↩

Andra upplagan


Under våren 2014 hade jag förmånen att få spendera en termin på Stanford (SCANCOR). Det finns mycket positivt att säga om den upplevelsen men här nöjer jag mig med att konstatera att vara bortrest, med nio timmars tidsskillnad, i sex hela månader, är ett ganska bra tillfälle att få saker gjorda. En av de saker jag fick gjord i Kalifornien var att uppdatera Revision. Så efter uppdatering, omskrivningar och författande av ny text under våren, förlagets därpå följande arbete med boken samt tryckning under hösten finns nu boken i handeln. Faktum är att boken har varit ute ända sedan den 11 november men under senhösten var jag så upptagen med arbete att jag faktiskt inte, förrän nu (en god bit in i januari 2015), kände till att den kommit från pressarna.

Det var hur som helst hög tid för en uppdatering av Revision. Första upplagan kom ut redan 2010 och mycket har hänt på revisionsområdet sedan dess. Faktum är att boken var inaktuell redan när den kom ut. Förvisso är det här något som alla läroböcker, som behandlar områden där lagar, regler och praxis utvecklas löpande, brottas med men i den här bokens fall var detta speciellt iögonfallande eftersom boken skrevs efter beslutet att göra ISA till god revisionssed men innan ISA hade översatts till svenska. Det här betydde att alla referenser till gällande standard var tvungna att göras till ISA, för det var den standarden som skulle gälla när boken kom ut, men alla citat behövde antingen översättas från den engelska ISA eller hämtas från RS, revisionsstandard i Sverige.

Den här sortens brist på aktualitet är dock, enligt min mening, inte speciellt problematisk för en grundläggande lärobok. Vad revision “är” och hur det praktiseras påverkas förstås av lagar och standarder men förändringar kommer vanligen gradvis och såväl vår förståelse av begrepp som revision samt dess tillämpning tenderar att vara hyfsat stabila, ofta på en tidsskala över decennier. Med det sagt, ju djupare man kommer i sina studier av ett ämne, desto viktigare blir de skillnader som kommer med nya regler och standarder. Enligt min mening led den första upplagan inte allt för mycket av att inte kunna citera ISA på svenska. För var år som gått blev den här avvikelsen dock allt mer iögonfallande. Det var dags för en uppdatering.

Det jag har gjort i andra upplagan av Revision är därför att uppdatera referenser och citat till regler och standarder. Citaten är nu äntligen direkt från ISA, på svenska. Jag har också gått igenom och uppdaterat de avsnitt som jag ansåg fungerade mindre bra. De förändringar jag gjort motiverat av detta är dock ganska få och inte speciellt omfattande. I huvudsak rör det sig om enskilda formuleringar här och där som var otydliga men det finns också några exempel där jag skrivit om ett eller flera stycken för att tydligare få fram det budskap jag önskar förmedla. Utöver dessa uppdateringar har jag skrivit till ett helt nytt kapitel. Kapitel 4 går nu under rubriken Internationell revisionsstandard.

Anledningen till att jag inte hade ett eget kapitel om revisionsstandard redan i första upplagan var dels att boken kan ses som en genomgång och kommentar till standarderna (hur kan man skriva en lärobok om revision som inte överensstämmer med aktuella standarder!) och dels att boken handlar om mer än bara revision så som det är föreskrivet i standarderna. Revision är ett brett begrepp och även om fokus i den här boken utan tvekan ligger på den finansiella revision av företag med spritt ägande vill jag inte att boken bara ska vara intressant för de som är intresserade av denna typ av revision. Det finns all möjlig sorts revision, en del som kallas revision men som i det mesta inte liknar finansiell revision, och annan granskning som är ganska lik den finansiella revisionen men som kallas för något annat. Att ytterligare lyfta fram och fokusera på IAASB:s standarder bedömde jag då som ett steg för långt i riktning mot en snäv definition av revision. Sedan första upplagan kom ut 2010 har jag tänkt om.

För de som är intresserade av den finansiella revisionen av (främst) privata vinstdrivande företag, vilket jag förmodar är majoriteten av bokens läsare, är ett kapitel som förklarar ISA:s struktur och på ett övergripande plan presenterar och, så att säga, ger en karta över regelverket ett viktigt tillskott till boken. Det är i alla fall min förhoppning. Men även för många av de läsare som inte är intresserade av, t ex, revision av aktiebolag tror jag att det nya kapitel 4 kan vara användbart. Ett viktigt skäl till detta är att även de internationella standarderna för offentlig revision (IPSAS) direkt bygger på ISA. Detta täcker in en stor del av den form av revision som den här boken behandlar. Övriga former av revision diskuteras (och det gjorde de redan i första upplagan) men behandlas inte närmare i boken. Effektivitetsrevision och de många varianter av tillsyn som, t ex, statliga myndigheter utför inom sina behörighetsområden, är således fenomen och aktiviteter som visserligen faller inom den typ av breda och inkluderande definition av revision som anammas i den här boken men som förmodligen kräver en egen bok för att göra dem rätta.

Likt den första upplagan kommer även den andra upplagan att ganska snart innehålla saker som är inaktuella, om den inte redan gör det. Som diskuterats ovan spelar det i de allra flesta fall mindre eller ingen roll för boken, givet dess syfte. Nyheter kan dock inte ignoreras och det är en av de viktigaste anledningarna till att webbplatsen www.revisionsboken.se finns. För här kan nyheter uppdateras i realtid. De, oftast veckovisa, nyhetsuppdateringarna kommer således att fortsätta. Det är även min avsikt att här, i större utsträckning än tidigare, försöka publicera lite längre uppdateringsartiklar om nyheter som skulle påverkat boken om den kunat uppdateras i realtid. Ett exempel på ett ämne som med stor sannolikhet blir föremål för en sådan artikel är den nya revisionsberättelsen som träder i kraft 2016.

Jag hoppas att du kommer att gilla den nya upplagan av Revision. Besök gärna www.revisionsboken.se regelbundet för det senaste om revision och – i förekommande fall – hur det påverkar boken.

[ Den här artikeln publicerades ursprungligen 2015-01-13 på boken Revisions webbplats. ]

Share & Comment

How the business press stabilizes and destabilizes notions of audit failure


The eternal audit expectations gap is never as pronounced as when a company suddenly collapses or when a company announces significant restatements of, or errors in, its financial accounts. In these cases the auditor is dragged out of the shadows and asked why s/he didn’t warn investors and other stakeholders of what was, or was likely, to come. Auditors will here refer to materiality levels and audit standards as a defense, while the accusing users of the audit will refer to the ‘promises’ of the audit—i.e., that the auditor will provide assurance to management’s assertions. These discussions are never fully settled. Only when the auditor loses in court—which very rarely happens—do we approach a settlement of whether the audit was a failure or not. Still, even though the issue is never completely settled the discussion of whether a contested audit was a failure or not nevertheless tend to stabilize over time. But how does that happen?

Building on material I collected for my dissertation I have—together with Gustav Johed—explored this very question, focusing on the role of the media in this process. The result of this exploration is documented as a chapter in Josef Pallas, Lars Strannegård and Stefan Jonsson’s anthology Organizations and the Media: Organizing in a Mediatized World.[1] What we found was, as expected, that media play an important role in stabilizing notions of audit failure. But we also found that it is much too simplistic to equate this important role with the media acting as judges over the audit’s fate as a ‘success’ or failure. Instead, we found a much more complex process in which many different actors took part. Sure, the business press had an influence over other actors but so did a number of these actors have over the business press. To bring some analytical order to the process we observed—the debate about the quality of the audit of the financial services firm Intrum Justitia, which in 2003 had to disclose errors in the financial reports due to faults in the accounts of its British subsidiary—we propose three main roles for the media based on patterns observed in the studied material.

First, we notice the (rather obvious) role of the media as an instigator of opinions and propositions. By choosing which stories to publish, the setting of headlines, and through editorials and opinion pieces the media is in a good position to influence the opinions of others that matter. We call this role, the agency role. In the case explored in this study we found the business press to be rather tough in its rhetoric in headlines and so on but at the same time rather restrained in its factual claims and blames. This, we did not have the opportunity to explore in any depth in this book chapter. It would however be interesting to see further analysis about how the style of media reporting affects propositions such as whether an audit is a failure or not. This notwithstanding, whether or not the media have any impact at all depend on how their propositions are taken up by later users.

Second, the business press can play a role as something that other actors ‘use’ and refer to. When the propositions of the business press are picked up by relevant others, the media acts (makes a difference)[2]. We call this role the actor role. Although, it is probably fair to assume that if the business press is to have a role as an actor they must first take an agency role, i.e., publish something, it is worth notice that the absence of the media in the debate could act too. It is always difficult proving a negative and yet, calling for audit failure in the absence of a media debate is probably an uphill battle. Here too, further investigation is warranted.

Third, we found that the media can be used as not only a bat with which to beat down competing arguments or make ones own position more pungent, the media can also be used as, well, a medium. We call this role the arena role. Here, the media serves as a platform for other actors to get their message across. With this we do not imply that the media should be neutral or impartial. What gets printed is after all ultimately in the hands of the business press. Nevertheless, the business press is an important amplifier of other actors’ voices and, as far as we can tell from a one case analysis, the media is more interested in debates and selling copies (advertising) than promoting a specific argument about an audit’s status as a failure or not.[3]

With this study we do not suggest that we have found a solution for the eternal audit expectations gap. There are good reasons to expect that this gap will not only prevail but be sustained and even maintained.[4] What we do suggest is, however, that this study shed some light on how this gap in local and situated cases of alleged audit failures is sufficiently bridged to stabilize the notion of the audit as a failure or not.


  1. Carrington, T. and Johed, G. (2014). How the Business Press Stabilizes and Destabilizes Notions of Audit Failure: The Case of Intrum Justitia, in Pallas, J., Strannegård, L. and Jonsson, S. (eds) Organizations and the Media: Organizing in a Mediatized World, pp. 116–131, Routledge.  ↩
  2. Latour, B. (2005). Reassembling the Social: An Introduction to Actor-Network-Theory. Oxford University Press.  ↩
  3. This is, of course, another way in which the business press acts, in a Latorian sense. Still, the purpose in this paper is to draw attention to the ways the business press mediates in the stabilizing and destabilizing of notions of audit failure and not to conduct a full-blown Actor-Network Theory analysis. Hence, we chose the risk of being accused of theoretical inconsistency for what we consider to be gains in rhetorical clarity. Yes, the business press acts when assuming the arena role, but it does so in an interestingly different way.  ↩
  4. Power, M. (1997). The Audit Society: Rituals of Verification. Oxford University Press.  ↩
Share & Comment


More Blog Entries >>

.